man hittar inte dörren om du målar allt i svart
en känsla av tron på ingenting har inte funnits på länge, men en längtan av att vara något annat,, helt enkelt att man varit någon annan.
Vaknat upp många morna och funderat men framförallt önskat att jag varit någon annan, inte för pengar eller för lyckans skull. utan för längtans skull. nu finns den ifs inte kvar i samma utsträckning som den fanns förr, men där dagarna var ett hinder som skulle passeras varje dag. en mur som jag var tvungen att ta mig över iaf förbi. inte för att jag ville elelr för att jag var nyfiken. mer att jag var tvungen, för det hade varit för enkelt att ge upp...alldeles för enkelt.. min längtan tog mig långt bort och tillslut dit där jag nu valt att lägga min energi, omplacerad och riktad att numer ta mig framåt. Jag önskade länge att jag var någon annan, någon utan tankar som bara målar svart..utvägar finns inte på samma sätt när man inte kan se inte försstå dom bilder man bär på. man svartar ner allt och bara undrar varför tankarna är så fel och stora och kraftiga...
Min port var väldigt stor och väldigt mörk men jag visste att den var min,,,
att år efter år leva efter måttet att aldrig släppa in någon här till mig, var något som tog mig djupare och djupare in i mig själv,, inget man själv förstod förrän den dagen man märkte att man var omöjlig att ha aatt göra med.. men känslan av att vara sårbar och total öppen mot omvärlden skrämmer nog oss alla, där även mig. Inget jag tänkt på bara lärt mig leva efter, men efter tiden gjort sitt och annat fä så valde jag att öppna mig som den öppen bok an ändå är och alltid kommer att vara. ett öppet sår står till förfogande för dom som vill hugga ...dom som vill känns, dom som vågar leva.
Längtan av att alltid längta bort utan att man egentligen vet varför,, bara att jag visste att det här inte kan vara bra,, mina dagar började alltid med att leta anledning att kliva upp ur sängen,, letade glädje ämnen så som i att bara få dricka en kaffe, eller för den delen bara får läsa tidningen.. mina tankar streckte sig ite längre än så.. vilket gjorde att mitt dagdrömmeri tog ett fast grepp om mig och gjorde att jag missade vardagen runt omkring mig. letade så så små glädje ämnen,, men för att finna dom tog det upp all min tid. kunde inte planera bara leta ,, leta.
Stressad av sitt eget jag, fast i ett mörkt rum utan väggar ,, bara mörka öppningar där ingen sa nej till min ankomst men där alla tog mig djupare in i mina tanakar. ständig kamp mot rädslan att faktiskt finnas till inte rädslan för å dö.. utan för att vad skulle ett liv se ut som för mig.?
vilse i min egen hjärna..
-- men jag hade just lärt mig ljuga som en man--- så jag klarade mig ett långt tag innan någon förstod att det var fel...men när det väl märktes ,, så tog det mig dit där jag e idag. en bra bit på väg, för att inte säga hela vägen fram.
det finns dom som aldrig kommer förstå elelr aldrig någonsin vill förstå, men för er som vet å känner så vet ni att det e gammalt å försvinner in i mängden av moln som täckt min himmel som numer visat sig vara blå.. innan dom dunkla molnen fulla med hagel å blött regn valde att skinnra sig och försvinna från min värld så va det rätt mörkt, men jag har fått lära mig att solen alltid lyser ,, bara att det ibland kommer moln imellan, men lyser gör den. bara att det kan va svårt att se ibland...
en tillbaka blick till en sanning som fanns, men som numer inte ligger kvar..
men sanningar bör och lever oftast kva hos oss, så att vi inte ska glömma vart vi varit hur illa det ibland har varit.. för då kan vi lättare förstå att livet inte är så illa som man tro... det kunde alltid varit värre,,, och man märker ganska snart att man behöver inte alltid se solen för att känna solsken,, det räcker med vänner
en fis i rymden
jag är inte vilsen,, men jag måste bara ta mig hem....döva ögon....
men ack så man kan mista sig, för där ute i världen finns verkligen allt!!!
Landade äntligen hemma efter trippen till stockholm,, eskilstuna, uppsala å stockholm hann man averka denna gång.
Åkte för att lära mig lite nytt, samt för att ta tempen på företaget för å få veta hur vi mår,, å senare en tur i stockholm skärgård för att tacka av en kollega som går i pension... "- hoppas du får det lika lugnt som vi nu får det"
Resan landade tillbaka i hemtrackterna Angered för en härlig 25 års fest där folket var samlat ännu en gång,, har blivit lite långt imellan gångern bara.. tyvärr.. men man e inte sämre än att man kan ändra på det...
kanon kul,, med en avslutning som inte riktigt blev det ja hade tänkt... promenaden ner till vagnen som skulle ta mig hemåt gick ju som vanligt svängande bra.. å åker man vagn från angered så är man förberedd på det mest... det mesta men inte allt....
Slog mig ner på sitsen för att invänta gunget som tog i väg mig hemåt.. in från vagnen där framme kommer ett par riktigt väl växta damer vad jag kunde se iaf!! men med lite stapplande steg kom dom närmare bakåt i vagnen där ja befann mig.... skåda mitt öga något ritkigt sött.. 2 stora transar!!! inte varje dag man ser 2 välväxta negrer utklädda till damer,, på väg in mot stan vid 3 snåret... tyvärr kunde ja inte hålla mig,, ja började skratta.. kanske inte sådär jättesnällt , men men.. varpå dom blev lite griniga på mig och började tjaffsa med mig,,, då va ja bara tvungen att påpeka att det kunde vara bra å anstränga sig lite med rösterna så dom lät lite mer som tjejer.. då gick dom bara.... "tyckte ja va roligt"....
Så mina döva ögon stilla så har jag nu ännu mindre aning om var jag hör hemma egentligen.. jag vet det låter galet men jag hamnade hemma flera gånger denna veckan men inget av det gav mig dom svar jag fortfarande söker... men dom ställde mina frågor om på nytt och bekräftade bara att jag befinner mig på fel plats.. ett ställe där jag inte mår allra bäst men där jag ändå mår bra.. en tur till stockholm tog mig bortom verkligheten igen,, tog mig till ett ställe där jag förut kännt som hemma men som aldrig varit mitt hem.. min morfar gav mig alltid sin värme och visade vilka vägar man skulle gå,, så att nu får åka dom vägar där vi vart att befinna mig i den stad som jag egentligen inte gillar men där jag tyvärr känner mig hemma.. hemma så till vida att jag andas ut och bara njuter av tillvaron av minnen av mig och en man vars vishet hjälpt mig mycket och som jag än i dag saknar...
minnena vandra vidare när jag kom till gårdagen å befann mig verkligen hemma igen,,, en fest som inte bara tar mig via sin värme utan även området tar mig hem igen... att vandra vägen ner igen vi gamla gator som fortfarande ligger kvar,, som fortfarande gör att jag känner mig hemma.. gamla Angered ligger kvar och sprider något innom mig,, vilket gjorde det tufft att sätta sig på vagnen för att åka bort från mitt hem.. gamla gator , gamla vänner, gamla minnen,, detta gör det svårt ibland,, men jag är inte vilsen , men jag måste bara ta mig hem
Men vad som är hemma eller ej,, har naturligtvis inte alltid med en plats att göra,, defenitivt inte, men det har med trygghet och värme att göra.
Hemma är där man kan vara sig själv slappna av å bara vara den man e, att känna den trygghet å den värme gör att man växer som människa och orkar ta livet vidare med sig på den resa man ändå befinner sig på..
väl mött ,,, en mindre fis... men även dom sprider obehag
snart går solen upp........
mellan hopp och förtvivlan går banorna i hjärna om vägarna som alla leder till olika mål.
min förundran över hur sammhället fungerar släpper liksom aldrig ordentligt ,, så skumt med alla människor omkring som faktiskt andas och lever utan någon större anledning,,, känns som om deras slösande av syre kunde gott till någon annan..vagnen hem bjöd inte på några skavanker men eftersom jag befann mig i tankar på återblickar av det som tog slut för 2 år sedan,, så kunde jag inte hjälpa att tänka att det finns andra som kunde tagit din plats så du kunde få deras.. för jag såg verkligen ingen nytta med vissa av dom som befanns sig på vagnen..
hemska tankar men dom e mina å dom e sanna för dom befanns sig där inom mig.ungdomar som var beredda att ta till nävarna för att visa att dom fanns å att dom faktiskt förbrukade syre..
Då resan började tidigare på dagen när jag skulle ta mig hemmåt ut mot Angered för att fira midsommar med nära å kära, fick ja ett tydligt exempel på hur man slösar bort tid å pengar på människor som inte vill och aldrig kommer att vilja göra någon nytta förutom att gynna sig själva i det samhälle dom lever i... att sitta en tidig dag på en rälsbuss på väg ut mot gamlestan och sitta vinglande och skämma ut sin stackars dotter på ett antal vårar som nog sträckte sig till tidiga tonåren. hur man kan få någon annan att bara vilja gå under jorden eller helt enkelt lägga sig under sätet för att far sin inte kan bete sig.. att vara gla i hågen är väl inget fel men att höras å synas å skapa obehag för resterande resenärer e väl ändå att förbruka syre som vi alla andra kunde använt till något annat.
stackars barn av vår tid att bli tilltala i tredje person och inte ens synas till att skrattande utåt för att gråta inåt å bara väntar på å få komma ifrån. att sitta i luren å påpeka att man "bara" ska lämna ungen hemma så dyker man upp inåt stan igen för att börja fira ordentligt,, det e ju ändå midsommar!!!!
precis min tanke som jag tyvärr inte ens denna gången kunde låta segla förbi och försvinna nästa gång dörrarna öppnades för att byta luft... det e ju midsommar ditt stolpskott... är inte det en tid för barnen eller rättare sakt för familjen,, i den blomstrande grönska som dränktes i regn även denna gång, fick tyvärr itne mycket till svar som går att använd till hans fördel inte heller till min egentligen.....
men en evig väntan på uppvaknadned hos människor börjar gå mot sitt slut, för inte kan man ha kvar sin tro på mänskligheten i den takt den raserar sig själv,, utan att ens ha någon aning eller mål om varför!!..
det skulle väl ifs inte ursäkta något om målet fanns där och raseringen var värt det för den människa som utför det, men numer krävs det inte mer en en förklaring om varför, eller hur.. spelar egentligen ingen roll om vad man säger ,, bara man har en förklaring,, då blir det till en ursäkt å då e det nästan oki.. tillräckligt för att man ska låta det passera å fortsätta i sin egna lilla bana och bara vara... "man har ju iaf gjort sitt ifrågan,, jag ställde ju den"
min stilla vandring i livet kommer aldrig att ordna upp sig eller bli för mig logiskt,, man e omringad av dom,, dom som bara suger och aldrig ger tillbaka,, så låt oss alla låta dom suga,, suga ur sin egna energi,, för visst går det om vi inte e i närheten och dom i sin stilla sittning helt själva märker att det ekar omkring dom... och att det inte finns någon där hos dom,, ingen som lyssnar inte heller någon som bryr sig om vad just dom har att säga..
därmed inte sakt att alla som är som jag ska ha rätt att prata ,, men visste hade det varit skönt.. om alla vara som vi ,, vi som vet vi som kan men vi som ändå missar så mycket och brister i det mesta... men som iaf försöker så gott vi kan...
"Alla andra bara bryr sig om sig själva utan jag, jag bryr mig bara om mig själv"
nä ni kan va lugna ja bryr mig ju faktiskt om er... mina vänner,,
får hoppas eder alla där ute hade en go midsommar som tog er till en varm å skön plats med god mat... i mitt fall lite för god mat... å framförallt lite för mycket,,, så himla jobbigt när man för efterätten sen måste spela tetris för att få ner jordgubbarna på rätt plats så inte dom hoppar upp igen...
sen kan man ju tro att det medföljande redskapen till gubbarna skulle rinna ner fint,, men glass,med vanlijvisp å grädde flyter fasen så långsamt å kan vara nog så svårt å pacera rätt.... men skam den som ger sig..ner kom det!!!!!
kaffe hittade sin plats det med, med nerfarten av den linade nog den person ja mötte på vagnen,, man såg nog ut som ett fylle på väg å däcka... men med en härlig liten "ska du ha en stänkare?" å en kall öl så löste det sig fint det med... man e ju enveten som tur e,, så og fasen kom allt ner ordentligt hela kvällen,, av någon anledning har sprit liksom inga svårigheter att hitta ner till rätt ställe,, kan bero på att effekten av den tar mest plats å den sticker ju liksom upp en våning och stänger av vissa vitala delar av makineriet.. å resten åker obhindra neråt i säckstuga...
vi tackar eder alla för en fröjde full hjul,, för det snurrade lite grann
väl mött,
en fis i rymden
en återblick som fortfarande lever
Jag e inte längre den jag en gång var å vet inte riktigt om jag någonsin kommer att hamna där igen. å frågan e om jag vill det eller acceptera att jag e förlorad för denna gången. Nu kom det sista som gjorde att allt inte blev riktigt komplett men iaf gjorde saker bättre,,, jag fick äntligen min gravsten till brodern som jag saknat å väntat på.. jag har inte riktigt kunnat stanna till å säga hej utan det har varit för tungt för mig å jag trodde väl nånstans att det skulle underlätta nu när det fanns mer därtill på graven,, han va liksom mer där nu?. Men det e fortfarande svårt. .har lämnat mina spår men inte stannat mer än en minut eller två fast den andre minuten på avstånd ,,jag klarar det inte inte ens efter all denna tid som passerat. Nånting säger mig att ja kommer förbli kass på just detta,, men det e ju inte första som dör?.
Men
?..
nått säger mig att jag varit blind å inte lyssnat eller alls sett det som hänt framför mina ögon..
all musik alla låtar som alltid blev ny för denna tid som han gillade å som han nämt å som han alltid ville jag skulle lyssna på?.allt klarnar mer för mig nu,, allt har varit en lång berättelse om hans liv å hur han mår å vad han vill,, det e lite mer uppenbart när man tänker på det.. den spridda musik å text författning han fastnatt för säger alla något om honom,, som e så uppenbart att till och med jag kunde se. borde sett.. böcker å texter han läste noveller å annat va inte vilka som helst allting var speciellt anpassat å skräddarsytt för en speciell historia,, en historia om en man som aldrig lyckades med det han ville å om en man med rädsla för världen,, för allt..
Allt jag skulle läsa å allt ja skulle se å lyssna på ..höra på värderingar om allt som snurrar här på jorden. .som svävar runt omkring oss.
Jag läste å jag lyssnade,, för allt kändes bekant å va intressant ,,men känslan av att veta varför det var bekant kom inte förrän ett litet tag sedan,, å nu när jag låtit allt strömma till mig kan jag kanske tolka det ordentligt,, även fel.
Men han ville ha sagt nått ,,han ville bara berätta vem han var å varför,, varför så som han trodde svaret va.
Hur tolkar man ett liv kantat av så mycket, så mycket värme som jag tog till mig men tvekan om man gav tillbaka växer liksom å finns där i bakhuvet hela tiden å kommer fram allt som oftast. En kuslig ängslan som ja inte vet hur man kväver inte riktigt än iaf..
Nu visar det sig på nytt att timmar, dagar å veckor passerar å därav även månader utan att folk hör av mig eller för den delen hör av sig till mig?.orken av att träffa kompisar e fortfarande inte tillräckligt stark, ,ett konstigt fenomen ,,men ja träffar iaf dom som e mig närmast å behövliga,, tack för att ni finns , ert tålamod måste vara enormt.. om inte annat era rena hjärtan gör en varm.. e inte riktig säker på vad som syns å inte men hos er e ja stark å mig själv,, det måste vara tillräckligt iaf,, även för mig å er.
Något jag haft men inte velat visa riktigt , men den visar tyvärr lite att jag ljuger inte bara för er utan för mig själv... tankarna ligger där i en förlängning som aldrig tar slut och aldrig kommer att komma någonvart..
Vissa saker e detsamma jag har svårt att ta stegen upp till min bror där han ligger ,, även fast jag till slut fick min gravsten.. ett bra tag sedan nu natruligtvis men inget har förändrads.. dom vacklande stegen upp dit tar fortfarande tid och jag klara inte av att vara där ett längre tag ,,, hur mycket jag än vill.. vill kunna vara där för å berätta om vardagen som den är för mig, vad som händer i livet utan dig. Å vart jag är på väg.. alla orden jag aldrig fick sagt när du levde har jag heller aldrig orkat säga nu där du ligger... det sliter och tär på min me lösning har blivit den enklare varianten där jag valt att inte hälsa på så ofta.. men vilja e stark och jag kommer igen och jag vill visa att jag kan... men det e svårt.
Det va ju din hand ja lånade dom steg vi tog fram till Linda,,, inte ett ord du sa inte ljud kom fram du bara tog den med och fick mig fram dit,,, att du senare inte långt därefter skulle lägga dig ganska när har ju inte underlättat för mig,, nu har jag ingen hand att låna... har ingen att visa har ingen att få att förstå..å ingen hand att låna denna gången..
Visst e ja kass på mycket men detta e nog det jag e sämst på.. för jag vill men jag kan inte,, att försöka förklara och visa vem du vad för så många som inte ens träffat dig eller förstått att du funnits.. att prata minnen med människor som inte vet alls vem du var ,, gör att det inte blir gjort.. jag pratar tydligen inte ofta om dig,, men det har bara blivit så,, för vem vet och vem känner,, det känns ensamt,, det känns som om du liksom aldrig funnits ibland... familjen fungerar ju inte riktigt på det sättet ,, det vet du med..
Så även fast jag inte kan påstå att det e ett val jag gjort så har det vrait enklast så.. vet inte var jag ska börja riktigt,, har börjat ?smyga? in minne av vad vi gjort ibland och det du sagt och gjort,, något jag heller inte gjort innan.. rädslan av att vara ett sår och ett besvärligt sådant lever hos mig samma som jag vet att det levde nära inpå dig med vännen...
Så vad är det jag ljuger om????!!!!!
Jo jag vet fortfarande inte vad jag ska tro eller vem jag ska lita på,, visst säger jag att jag släppt det men saningen är något annat... vad hände egentligen för 2 år sedan,, hände det något eller gjorde du det själv? Mina tankar går isär allt som oftast, och nu när tankarna drar mig tillbaka med den musik och dom texter du delade med dig av ,, så vet jag inte riktig längre....fortfarande..
För du sumerade ett liv,,, ditt liv ,, vilket jag senare har förstått... vilket gör det hela mycket krångligare i min hjärna.. för jag vet itne alls vad jag ska tro men på något sätt vet jag...
Att så inte kan va fallet men jag har hittat ett annat svar som jag inte trodde kunde vara möjligt..
Har du kunnat känna lika mycket som mig ,, har du vetat mer än vad som varit nödvändigt,, hade du det på känn att detta var ändstationen?
svaren kommer kanske någon gång,, men nog först när ja kommer hem till dig
..allting löser sig,, eller så får man lösa det själv
Ibland e det lite härligt hur allt artar sig,, ibland inte alls....
Satt med hjärnan full av tankar som bara va tvunget att komma ut i bloggen,, genomtänkta men samtidigt inte,, för det hinner jag aldrig med, jag bara skriver resten sköter sig liksom självt.. för om det hade varit genomtänkt hade jag aldrig vågat skriva det,, om jag vetat vad som stott där hade det aldrig kommit på pränt på denna sida. Det hade inte haft den formen,, orden hade inte hamnat i dess meningar som redan står här.. så avgör ni eller ska jag göra det? Feg krake som inte kan stå för det som blir skrivet, eller helt enkelt en otroligt förvirrad herre som tror sig hittat rätt i livet,, inte hittat er eller hittat något annat mer än sig själv,, som inte det vore nog.. bara det att lära känna mig som den jag är,, kan vara en hel vetenskap,, en livstid kommer att gå åt,, jag har hunnit bli 29 å jag känner redan att jag hunnit halvägs,,
illa illa..men lite stolt ändå..men då kan man lätt räkna ut min slut tid oxå..Det måste ju vara där allting bottnar, osäkerheten på allt och alla å framföraltt sig själva,, inte därmed sagt att alla e egentligen tjötiga å kaxiga ,, inte heller att alla människor har någonting att säga..För kan det inte vara så att det finns dom guldfiskar som inte kan inte vet och förden delen inte heller bryr sig om omvärlden, inte förstår den och heller inte vet hur dom ska hantera den. Bättre att gå runt och njuta av tillvaron utan begymmer än att ha för mycket av dom,, bara för att man vet och tänker för mycket...?imorgon e en annan dag? helt rätt vännen..... men vilken annan dag skulle det annars varit om imorgon inte va imorgon??? ?imorgon e igår?.. eller imorgon e i förrgår?..
Vore det inte härligt att testa, att vara lika korkad och blåst som vissa andra, medvetet eller omedvetet, bör inte var så svårt att fixa. Inte att man helt plötsligt vaknar till och känner sig tillfreds med livet för att man inte minns att man har ansvar att ta, eller helt enkelt inte minns varför ens mor sket ut än för en så där 30 år sedan.. Och framför allt inte för att man har slutat bryr sig...Utan för att man har börjat bryr sig om rätt saker istället!! Skillnaden e total, jag vaknade upp en morgon för inte så länge sedan och kände att det inte är som det brukar, något har förändrats,, ingenting e längre som det ska vara, eller rättare sagt inget e som det har varit förr.. den känslan kommer jag att minnas och bärar med mig dom dagar jag har kvar att andas skitig luft, och även försöka förmedla vidare inte hur eller varför andra ska få den känslan i kroppen,, utan mer tal om att det går oh att det finns folkvett även i en förvirrad pojke från Angered.
Mitt uppvaknande innebar inte att jag i det här fallet hade blivit nykterist i flera år av totalt missbruk,, icke heller att jag vaknade upp å fann flaskan!!! Men att vakna upp för att känna att det e slut med missbruket av tålamod och av omtanke och av glädje.. Så varför inte sprida det man vill och göra det man är här för, känna , leka, njuta.. helt enkelt turista i tillvaron. Det som nu väntar vet ju egentligen ingen , varken jag eller någon annan, möjligtvis tar tiden som turist slut och man fastnar i gamla gängor, eller kan det hålla i sig... Kan det vara så enkelt som jag så många gånger känt och sagt..Allting löser sig , eller så får man lösa det själv,, svårare än så e det inte..
Oki , ska erkännas att jag har fuskat i denna frågan, för jag valde inte själv att göra en nystart i livet, utan blev det forslad av en vän som fattade att något var galet...nja asså inte bara i huvet... och på den stigen e det, in å ut å helt enkelt frisk,, om martin själv får välja.. och det är precis det jag får, ni får ,vi får, han där borta får och naturligtvis även DU får!!
Att vardan därefter förändrats har jag fått höra av en hel del av er där ute i verkligheten, och kännt enormt mycket själv,, Jag vet att livet väntar där ute, men jag vill faktiskt itne dit,, jag vill vara här å nu, där mina hjul snurrar för tillfället, där jag andas och njuter just nu, där vill jag vara. Å där vill jag dö. Oansvarigt kanske men bäst av allt naivt men en gnutta självdistans och humor, den som letar finner eller den som söker blir trött. Återstår att se.
Nå vart tar er resa er någonstans, vart i vi på väg i vardagen, imorgon idag eller just nu om inte redan igår. Vilka stigar väljer ni att ta, vilka motorvägar kör ni på? Vet ni varför ? å framförallt vet ni hur?
Att börja fundera i dessa banaor kan gör dom felsta trött å framförallt deppiga,, meningen med livet ,, e den till för att finnas. Och vad är då det?Jag tror att enkelheten spelar oss ett spratt och lurar oss, framförallt med hjälp av tro hopp och kärlek. Vem går inte på niter pga kärleken,, vem hoppar inte i teglet för hopp? Och ur många stolpskott har inte förlorat sitt liv tack vare tron.. lägger man sin tro på fel ställe kan det gå riktigt illa, i händerna på någon som är desperat ? i händerna på någon som pratar om en person eller tingest i 3 : person.. mässar predikar om något man inte vet något om eller inte ens komemr att någonsin få någon aning om va det handlar om.men för den delen ändå lyckas med vårt mål i sverige idag,, att dra in pengar så skatten blir betald. .. Då tror jag man hamnat galet, att lägga sin tro på större saker än i sin egen vardag, tror jag är att vara för naiv. Tror mer på om man lägger den där det e rimligt, tron på att rostmackan blir så där härligt perfekt,, om inte anat blir lite hopplöst bränd så jag kan lägga tron på mycket smör istället,, så e det problemet löst.
Allting kretsar kring förväntningar, där även inom tro, lägg inte ribban för högt. Lägg den där den hör hemma,, sats tid istället på att hitta nivån där den ska vara en att börja sikta mot stjärnorna direkt! Dessutom vet vi alla att,, alla stjärnor faller för eller senare.. allting hänger på tid....
Tja inte som alla andra,, men jag lever ut min tro, lever ut min känslor lever ut mitt hop, sprider den dynga jag kan och vill. Bra som dålig ibland riktigt groteskt, men den sprids iaf. Inte mycket ord på vägen inte det som var tänkt att skrivas om från början men det e det som hamnade här,, lustigt hur det kan bli när man inte får präntat ner det man tänkt från början.. men några avslutande ord om det som var min tanke... häng med på en enklare resa en ni någonsin varit innan.....
Onsdag- fredag är förbi och jag e tebaks i lgh jag lever i.. (den var till dig puff)
Under miljöpartiets årsmöte, får en vän under våran Danmarks resa syn på någon han tycker likna en kändis... och säger genom tänkt
-?det e ju han, men han e väl inte moderat?
Men vafan e det kappsegling ,, NEJ det e lördag.
Våran tripp till Danmark begav sig i onsdags och nivån sattes direkt,, opptimisterna tog tag i takt pinnen, ena puckot sticker på massage på fel sida stan, för att sedan hämta upp matriss lite sent som i sin tur inte hade valt att planera mer än att ,, vafan jag kan ju gå på apoteket när vi ändå har en färga att passa.. nu ordanade allt sig väldigt bra ändå..
Men en resa till fjärran land,, eller iaf, grannland.. där man kunde leva ut till fulle som dom puckon vi ändå har boende i oss. En resa med endel innebandy, lite mer öl, och en del gott att äta, och en tripp på 60 mil till ett stängt tyskland bara för skoj skull... aldrig varit med om att ett helt land bara stänger ner faktiskt,, men fräckt var det.. lagom roade efter att handlat sexpack på en mack begav vi oss in i bieln igen för att början resa tillbaka till Danmark ( mycket riktigt,, vi va inte i tyskland för att handla sexpack i en mack) men som tur va så våran livs levande GPS, styrde resan på villovägar och himlen öppnade sig,, ett supermarket bara kom framför oss... annars hade jag nog fasen inte nämt den trippen alls om jag ska vara ärlig..
Helt underbar lång helg med allt därtill, mycket folk runt omkring även en del trevlig återbesök, så det gick väl som det skulle.. drack en del grogga på hotellet, gick oxå ganska bra..allt va som vanligt.. man bjur så gott man kan och vissa andra gömmer undan spriten för eget behov dan efter så man får bju på ny flaska igen.. föga förvånande.. samma med groggvirket som köptes i lagoma mängder varje dag,, förutom när ?smugglaren? valde att det var hans tur att inhandla det på våran lördagsfest vi skulle ha,, då köptes det in ungefär en tredje del av det vi gjort av med dom andra kvällarna..SNÅLHET???? inte fasen e det vishet iaf..
Vill tacka eder alla för en fröjde full (med betoning på full) helg..
Jo just det, vi kolla på innebandy där oxå.. sverige vann,, typ VM guld,, asså damer dårå..
Ungefär så stora notiser va det om det ,,, e inte världen skev så säg..
Men grattis Sverige,, ni gjorde det ni skulle å det ska jag oxå göra,, ut å möta livet.. häng med
En fis i rymden
.....går två vägar fram.....
Sitter här å väntar vill ju liksom alltid ha svar, mina tankar rusar åt dom flesta håll just nu, mycket impulsartat samtidigt mycket genomtänkt,, men ändå ingen koll, utan allt går på känsla å framförallt känslor..
tankar som vandra mellan rätt och fel , vad finns nu och vad dyker upp imorgon och lever man för stunden endast för att man kan få en helt egen viloplats imorgon.. jag har gott här i flera år nu å försökt få ett grepp om min vardag som haft sina törner till å från och gjort att man alltid tappat den lilla balans man trodde man hade .. Inte riktigt förstått eller veta egentligen vart man e på väg eller om man är på väg någonstans, eller om det varit så illa att man inte fyllt någon kvot någonstans utan vandrat bara för att dö. Inget innefattar ju att det andra behöver saknas men, vilsen i sin egen trädgård har ett större innehåll än va många tror.
den utegård man väljer kalla trädgård e samma boende du skapar innombords, man påtar för att få det så bra ,man bara kan, så att man kan få ro, få soppas ro att man vinner kraft igen och orkar promenara vidare mot nya utmaningar, mot nya mål,, eller helt bestämma sig för att stanna ett tag.
Alla försök man alltid gör för att göra allting rätt, blir iaf för min del alltid fel,, i stora mängder . övertrevlighet som tar i kant och bordar över å dränker sig själv i gåtor som inte en jävel kan reda ut,, ännu hellre ha förståelse för.. av någon anledning får jag aldrig vardagen att gå ihop hur jag än gör, för det e alltid något som ställer till det eller gör det till en utmaning ochtar en utsväng tillbaka till samma bakgator jag varit så måga gånger förut, men skiljnaden är den att jag inte stannar där.. hur kan det nu bli såhär,, jo svaret e enklaren en frågan någonsin kommer att bli ställd.. Beslut ångesten och komflickträdslan, som gör att man är lika trevlig och kan inte riktigt säga nej , men än värre man tänker en tanke och gör motatsen till den hälsosamma tanken man hade för reda ut hela alltid.. förklara det den som kan.. kan det va kill grej eller e det bara idioter... ska det vara så svårt att bara säga nej , jag vill inte elelr e det så att man säger det för ofta så ingen tror man menar allvar?
jag e kanske inte vilsen i trädgården man jag tror iaf att jag grävt för djupt i sandlådan, tänker för mycket vilket aldrig hjälper varken mig eller folket i närheten, tänker så mycket att man glömmer av vad som blir sagt utan istället vräker ur sig saker som aldrig skulle kommit ner till läpparna över huvudtaget. visst e det sött!! Man sitter där å väntar med stora förväntningar på hur allt ska bli, nästa steg kommer att visa om världen e imot än eller om man har hela världen vid sina fötter,,, förväntningarna ökar i tack med rädslan som sprir sig ihop med blodet som strömmar igenom varenda del i kroppen på ett fåta ögonblick,, kommer allt ordna sig eller måste man börja om på nytt, måste man göra hela processen en gång till? eller kommer man stå där och dansa snabbköpslambada med närmsta till hörande sandlådestolpe... Att bygga sandslott kan och kommer allid att vara något stort i min värld, en hel vetenskap som man nog aldrig komemr att begripa sig på eller kommer kunna behärska ordentligt.. som på pedistal man aldrig får bestiga aldrig får komma upp på för att bara käna utsikten om så en för ett litet tag iaf.
kalla det va ni vill men djupare än så här tänkte inte jag idag...
jag tror helt enkelt att tankarna börjar klarna inom så att jag kan reda ut alla världsliga problem nu istället,, så som vetenskapen bakom ett sandslott,, eller för den delen att man alltid lyckas så himla gott med att trampa på en legokloss om det så ändå bara finns en i rummet,, så träffar man alltid den.. skumt.. nu kanske ni undrar vad jag har lego till hemma,, men jag äger faktiskt tyvärr inget lego...vilket gör det hela mycket ´konstigare.... tror inte dom svamparna va till för å ätas...
Jävelskap
att gnälla att älta att helt enkelt hitta fel å brister kan som tur vara ett heltids jobb med rätt folk omkring sig, med fel så e det inte ens deltid. men när man sitter där å förstår helt plötsligt att det här ville man inte , då finns det många lösningar sm fungerar grymt bra, men vilken som fungerar bäst,,,, det måste ju vara det som används mest av allt,, att bygga upp en rädsla hos motståndaren i det här fallet oxå,, även fast det e detta fallet skulle ha kunnat haft något med framtiden att göra,, en framtid man inte vill ha,, men som man kanske trodde lite på,, inte för att man ville utan för att det ska vara så... allting ska alltid vara så,, elelr på ett visst sett för att stämma med dom ramar som är gjorda för oss.
men en uppbyggnad för att sedan bara rimma ihop å knytas igen med ett ända ledmotiv...
"jag har just lärt mig ljuga som en man"
visst e det härligt,, märkelsen av något inte står rätt till kan föra en till platser man inte trodde man hade inom sig,, men just då finner man dom,, å antingen gillar man det man för eller så kryper man längre in i sitt skinn och inväntar domen. ibland kan det vara den ända sanna verklighten ,, å ett måste att gå den vägen,, för dels en inblick i att en människas osäkerhet kan föra en själv till en håla av orohet som man inte alls e beredda att offra tid på,,, den rädslan går att använda å vända,,, för å skrämma tillbaks,, ordentligt..
kanske ta det till sitt yttersta inte bara för att man själv ska få det lugnt och behagligt resten av vardagen,,,det kan väl slå så väl ut att den pånyttskrämda kanske vaknar till liv å förstår sitt eget hamster hjul.. en bidragande del till en indevids uppvaknande,,,,, vid tur om inte annat så kanske det blir bakeld och släcker en människa helt,,, men ärligt vem orkar bryr sig om alla andra,, vi har ju oss att tänka på!!!!
jag är inte född av naturliga orsaker i vardagens uppförsbacke för att fler ska få en behaglig resa ,, mer en dom som e bredvid eller rent av skjuter på så jag någonsin kommer upp för backen.. resten,, vad ska man med dom till?
ytliga kontakter som bara finns till,, man får ifs en chans att leka med sina tankar å göra det man ändå vill innerstinne,,,...........
Så som stackars Evert kommer att ligga i sin dödsbädd med den där sista härliga snappsen för att få det sista goda av denna jord,,,, å ligga där å försöka hälla i sig den sista ...
men till allt hälskotta så har man blivit så darrhänt, så att det inte riktigt går som man tänkt,, man darrar liksom ut det allra mesta.... finns det då annat att säga än...
-"det ska jävlas in i det sista"
å för å då hinna med allt jävelskap men ändå måste ge tebaks för allt man fått,,, då gälelr det att ligga i..för ska min gång va så ska ja jävlas in i det sista,,, så varför itne starta i tid.. tänk om man inte hinner?????
inga ord av ordlekar kan ibland förklara det man egentligen vill ha sakt, men det hindrar än inte från att försöka. försöka ge en inblick i en människas innersta tankar. för å se vad som fungerar som allra bäst därinne,, men samtidigit det som inte klaffar alls. det här e inget sånt som nu tror ni kan reda ut elelr klara av,, eller helt enkelt förstå alla gånger,, men om ni gör det så e det inte så illa,, men kontenta börjar bli av alla ord som skrivs,, att det börjar rusa på lite för fort,, och tiden rinner iväg,, låt den inte springa iväg utan att du hinner lägga den på dig själv,, hos den som är den mest förunnad,, för det e där den ska vara... vem ska tänka på dig/mig om inte jag själv gör det först...
det betyder inte ett uppror eller utbrytande av vardagen,, men man måste ju försöka ordentlgit,, för vi själva måste komma i första rummet oavsett allt runt omkring.... för mår vi själv inte bra så kan vi heller inte göra vardagen nytta för dom närmsta,, vi kan inte hjälpa dom på traven då... för visst vet vi om,, att mår vi bra så mår offtast dom omkring oss , mycket bättre,, för vi vill ju se dom omkring oss ha ett underbart liv...
å fasen tar er om ni inte börjar lägga tiden av tankeverksamhet hos er själva....!!!!!
en fis i rymden
Söndag här igen
då va man här igen, kan tolkas som söndags ångest eller dagen efter ångest, men så är inte fallet. Det är bara söndag igen.
Timmar har blivit dagar å dagar har blivit veckor, veckor har osv osv, vi är uppe i år nu!!!
Ännu en söndag som inte kommer att ängnas åt att umgås med honom och kolla på fotbollen som söndagen har att erbjuda, inte för den delen heller spela CM, som vi lyckades att varva efter mycket om och men,, 32 säsonger blev det innan spelet tacka för sig, nu är den skivan historia bruten i mitten och slängd i soporna med mycket annat jag slängde ut den dagen jag förstod att det var sant. Frågan är om man så här långt efter förstår att det är riktigt sant... Tyvärr är jag rädd att säga att det nog inte är så alla gånger.
Nummret står kvar i mobilen och suget efter att ringa och se om det går fram en signal,,, är tyvärr stort ibland..
vill inte påstå att jag mår dåligt eller för den delen känner mig som ett öppet sår, men saknaden finns där och kommer nog aldrig någonsin lämna mig, en saknad som jag tror jag behöver. Många har fyllt luckorna efter det hål som blivit och verkligen hjälpt mig på vägen och för det har jag sagt tack och kommer i fortsättningen för evigt vara tacksam..
Skulle mött upp mina vänner för utgång igår men jag tog slut och åkte hem, inget jag kunde erkänna för varken dom eller mig själv, betyder inte att jag deppar ihop fullständigt men det betyder att jag behövde paus. Valde att åka en annan väg för att ganska tidigt ta vägen hem igen.. sorry gubbar....
Vad mina söndagar nu består av förutom saknad, vet jag inte riktigt det varierar ganska ordentligt, man fyller upp dom hål som blir med det man för tillfället tycker är viktigt, eller med det som ger en tryggheten att våga stanna upp och fundera.
Årena går och jag närmar mig dom 30 som min broder bara nådde upp till,, kommer jag att passera den gränsen? kommer jag ta klivet över och bli äldre en honom.. har ju faktiskt inget val . Så så kommer det att bli...
Mina ord på vägen till er som orkar och som vill...
Glöm aldrig dom som står er nära och är er väldigt kära, säga hellre en gång för mycket att ni älskar och att ni håller av dom, tala om för dom vad deras innebörd är i erat liv.. för någon dag kan det vara förtjent om ni har otur, och då står man där med ingenting kvar förutom ord som man ville så gärna ha sagt. Med en sten hängande på än som aldrig någonsin kommer att lämna dig. Alla har vi våra brister alla har vi våra fel.. men glöm aldrig alla våra rätt. det som ändå gör oss till en del i varandras liv som vi så väl tycker om, och som vi aldrig skulle vilja klara oss utan... men som vi så lätt glömmer i den bistra vardagen när vinden biter tag.
Vakna upp en morgon på fel sida stan och märkte att det var tyst och stilla omkring mig, inga fåglar sjung inga barn lekte eller skrek, inga vindar som spelade på träden...ingenting.. någonting vara galet någonting var fel,, eller så har det aldrig varit rätt...... tomheten spreds sig snamt inom mig och tog ett saftigt tag om min hals, luften för att bringa ork försvann och tordes nog inte återkomma denna dag. driven in i stumhet denna dag för att harva sig fram och hitta svar om var man har hamnat , och vart man är påväg.. dom första travande stegen in i en värld där du inte hörde inte kände någonting, " hur skulle man nånsin kunna veta , hur skulle han nånsin kunna förstå"
När man hamnat någonstans för att hitta något man inte visste att man leta efter, så kan det lätt bli en lite panik känsla i bröstet som kan äta upp även den starkaste människa.. dessa första steg som så långt framöver kommer att sätta spår i min vardag men som nu bara känns besvärande, att vara vilsen när man tror att man hamnat rätt i livet. Att dom flesta svar har lagt sig till rätta och man njuter av färden fram till framtiden,, för att helt plötsligt fyllas av något annat,, tomhet och förståelse för att det faktiskt finns mer frågor i livet som ska tas ställning till,,, kärleken kan vara en, vänner en annan, jobb en 3:e, innebandy en 4:e,, scrubs en 5:e...
Utmaningar som kommer för att hämta en och utmana än i en duell för att se om man är mogen för att gå vidare till nästa nivå i spelet som ibland kan kännas som ett vanligt ekorrhjul,, ett ekorrhjul som vi så länge sprungit i, men därmed inte sagt att det kanske är fel... men jag vet inte riktigt om det är rätt bara...
Öppnar mig visst är jag tjatig....
På ett sätt är det rätt hemskt hur tiden rusar på ibland,, det blir ogreppbart vid ett sådant här tillfälle.
minns det som igår som vi pratade våra sista ord med varandra.....
2 veckor av fasansfull letan och ängslan infann sig direkt där efter fast ja egentligen visste vad som måste ha hänt, med så många år med varandra , känner man varandra soppas bra att jag förstod att något va galet.....
minns så klart den fredagen ,, ja satt i luren med varenda polis jävel runt om i distriktet,, för att få bekräftat att det var du dom funnit... för det ja fick var ett samtal torsdag kväll,, om att "vi tror vi funnit din bror, men ja åker på semester nu,, bekräftelse får du när obduktionen är gjord,, måndag el tisdag"..."klick".....
efter ett otalig samtal fick ja till slut fredag eftermiddag på jobbet i telefon,, via beskrivning från mig,, bekräftat att det var honom dom hittat,, i vattnet,,,, min arbetskamrat kom precis in,, och hörde det svar ja fick,, gav mig en kram,,när ja lagt på luren,,,, inte ens då hade ja vett på att fälla tårar,,, dom kom inte ens nåra minuter efter när ja kommit hem till mor å far,, å lämnade beskedet att min bror var borta,,,att deras son har lämnat in,,, dom kom inte förrän långt efter,,
Jag har flera gånger funderat på utgången å vad som egentligen hände den där natten, och lika många gånger ångrat och önskat att jag sagt något annat till honom än dom avslutande orden som jag sa den natten. Hjärnan spelar än ett spratt och man försöker hela tiden hitta förklaringar,, och en massa kansken, eller utifall att.. tänk om!! tänk om man hade jort så eller gjort si!! ,,, ingenting av det här hjälper speciellt mycket,, det vet man men hjärnan e inte alltid logisk. hur mycket man än vet svaren på det mesta så kan man aldrig riktigt leva efter det.
men det hindrar mig dock inte från att försöka...men det jobbiga att inte alls veta hur,, för än har ja inte gett mig,
men smärtan som lever upp inom vill inte ge sig av,, inte alls bara lägga sig o vila för några dagar några timmar ibland... för visst tar det på mig,, ett evigt svammel som bara tar sig fram upp i mig och kommer upp till ytan,, å vrålar sig fram.. vill komma ut men samtidigt inte...
jag har inte den orken att bli så himla sårbar,,,
... det behöver inte vara söndag för att göra det svårt,, det behöver inte vara något särskilt ,, utan det behövdes bara att ja fick en fråga..om min bror,,, samt om undran om hur det kan vara att missta någon som var så nära,,,
å känslan av att inte får prata klart,, känslan av att inte hinna säga allt,, men orkar någonsin någon lyssna,, verkar så ibland,, men jag vågar inte prata,, inte för länge,, för man tror att det e ointressant trots att frågan ligger där,,,
så man avbryter sin dialog,, eller monolog,, för vem orkar lyssna ,,,,, vem orkar förstå,,,
ja vet att det mesta är mitt eget fel,,, men denna gången kom frågan vid fel tillfälle,, kom på en fest här hemma i helgen...
men ja märker att det finns mycket å säga mycket ja vill berätta om för dom öron som kanske finns,,,men samtidigt...men ja vågar inte gråta,,, trots tryggheten som osakt känns å erbjuds,,,
tårarna har kommit oavbrutit ,, lördag,till söndag över till måndag, tisdag å nu,,, även en underbar onsdag.*ler* visst e det märkligt,, vad som utlöste det denna dag tänker ja inte svara på....inte här..
men ja e inte knäckt,, ja e inte uppgiven,, ja blir bara lite ledsen,, mycket på mig själv...
visst har ja varit ledsen till å från dom 2 åren som gott passè här utanför mig å inom mig,,, men aldrig riktigt låtit mig vara den berättande,,, man vill ju inte vara till besvär,,, man vill ju inte visa att man faktiskt e ledsen.. samma fenomen som gör att ja inte lättar mitt hjärta till fullo.. för det känns inte riktigt.. naturligt,, det känns inte rätt...
det är inte en ansträngning att vara glad,, att var mig själv,, men längtan att berätta å prata blir så stor ibland,, men när kommer rätt tillfälle? när e det rätt för mig,, inte en fest,, inte i onykter tillstånd,, även fast påverkan inte var så stor i kroppen,,,,
Så saknaden lever med mig som jag nämt innan och följer mig vart jag går, vilket vill säga att det e det du gör.. mina försök att leva mitt liv som jag lärt har inte gott så bra men det viktigaste består,, jag lever väl och njuter av dom dagar jag har,, både dom som passerat och dom som kommer till mig i framtiden. För på något sett är varända dag vikt just för bara mig,, nya dagar som bara väntar på att bli erövrade av en hungrande själ som bara trånar efter mer.... kan man intala sig iaf.....
försöket att ta mig upp att ta mig hela vägen fram,, hem till där du nu e ,, iaf delar av dig,, har inte lyckats än,,,vet inte om ja kommer att lyckas,, för visst vill ja du ska veta vad som hänt å händer runt om mig i mitt liv,,,
2 år börjar gå mot 3,, om än väldigt väldigt långt kvar,, så e ja rädd,, att ja inte kommer "hinna" innan tiden gör det ohållbart,,,, jag har en historia i mig för dig... å även för ett fåtal andra...
historien om mitt liv ...till dig
historien om vår historia,, till nån annan.....
efter lite svammel till valde ja nu att avbryta här,, runda av å sluta ,,kände nu också,, att det här inte e rätt...
En dag ska jag ligga sex fot under....
höra regnet som droppar och fåglarna i parken
inga skulder att reglera ingen sorg att bära på
bara en sten med mitt namn och folk som kommer och går
kanske kommer du att sörja kanske lägga ner en ros
kanske till och med sakna mig trots allt jag gjort
kanske kommer du att tänka,,, han var ingen dålig man
han hade mål och ambition men drev ur sikte å försvann
en dag ska ligga sex fot under marken........
Totta Näslund,,,,,skriven av Maruo scocco
nu e det väl så att den dag dröjer på sig för min del iaf, men det finns dom andra som närmar sig den dagen med stormsteg,, å nåra av dom som stått mig närmast mötte den dagen mycket tidigare än vad jag någonsin kunde ana eller tro,, eller för den delen någonsin kunde drömma om. Att i en evighet av texter som man knappt orkar ta sig igenom döljer sig svar på frågor som aldrig blivit ställda,, det kommer i vågor och jag har svårt att kamoflera det ordentligt,, börjar tveka på om det e det jag vill... någonstans kanske något i mig vill att allt ska blotta den strupen som ändå mina tåra har valt att vila sig,, för hela vägen dit har dom tagit sig.
sorger över både folk å fä som tagit steget vidare och fått den eviga vilan som nåra av dom iaf behövde.. men naturligtvis har det varit för tidigt för dom allra flesta.....
men man blir liksom nästan ensam kvar fast man ändå inte e det,, men känslan av saknad av någonting man trodde skulle finnas kvar där för alltid,, naivt men sanningen e ju alltid inte samma i tankarna.
några steg i livet e man ju odödlig och onåbar av alla sorger som drabbar alla andra runt omkring,,
"det händer aldrig mig el oss" ord som inte längre kommer att lämna några ringar i min hjärnsubstans,, för den sanningen ligger där å väntar dvs allt händer även oss skillnaden e att vi ska klara det ,, va förberedda på att det kommer även till oss,,,, för det e väl ändå så att det finns inget som e för stort för att klara av, exempel får man nästan varje dag i människors kamp för en bättre vardag ett bättre liv,,, helt enkelt en bättre tillvaro.
vet inte om vi alla söker trygghet eller ro, eller vad som sökes överhuvudtaget,,
känns som inget är meningen längre, folk bara gör tänker inte längre än vad näsan orkar med att snora ner...
för alla av oss slänger sig in i vad som elst utan en tanke på att allting man gör för konsekvenser,, framförallt när vi börja nå ålder som ger vuxenpoäng,, men inte ens det hindrar eller stoppar tanke verksamheten från att växa upp i många fall,, inte ens en omtanke på sig själv, hur eller vad man mår bäst av utan helt sonica lurar både sin kropp å själ,,, att det e det här man vill å det här e bra för så ska det va?!!
kan inte kommer aldrig kunna svara på vad det e ,, egentligen ingenting bara det att vi allla blivit så trötta på att hela tiden måste vara vaksam och ha koll på allt som snurrar runtomkring..pensionavtal, jobbtider, vardagens aktiviteter,,,, det tar all ork så vi inte längre orkar lägga den viktigaste tanke verksamheten på oss själva,, så att vi verkligen sätter vår ro å hälsa i första rummet... kan de vara så enkelt..
ja hoppas det inte e ett självändamål att vi vill må dåligt,, slänger oss in i saker vi inte klarar av ,, men trasslar oss längre in så att det blir ohållbart att ta sig ur,, för konsekvenserna av ett utbryt tar kol på alldeles för mycket i livet,, så vår kufighet håller oss kvar å brist på ork... så att vi alltid kommer att veta att vi kommer ta samma beslut nästa gång med,,
inte förrän den dan man gillar det man ser i spegeln å man känner att jag är bra för att jag är jag!!!!!!
...kommer man att börja hamna rätt i livet ,, orka å ta rätt beslut,,låtar saker sjunka in innan vi hoppar på å åker med ,, utan att ha någon aning om resans mål från början,,, givetvis kanske man aldrig hamnar dit målet varit eller dit vi siktat,, men jag tror det e viktigt att vi iaf har siktat å vet vad vi vill,, så vi kan säga stopp... det här e inte rätt ,, inte för mig iaf,,
Därmed inte sakt att allt bara skulle vara fel,,,,, men det kan vara så enkelt att det aldrig ha varit rätt.....
god morgon... eller senare eftermiddag eller vad säger man
nu startar det nu har det startat,, ni e allt i full gång ,, det rör på sig, det e spännande det e nytt,, det e som vanligt det e samma gänger som innan,, men allting är inte riktigt som det brukar,,,, för ja är inte längre med!!
jag står vid sidan av och tittar på, lägger inte ner min själ på det, inte all min kraft å ork,, för jag är inte lägre delaktig i det vanliga hjulet.. trot eller ej,, men jag saknar det inte,, det är helt klart värt att vara ledig istället,, innebandyn tar inte upp nästan all min tid längre,,,ÅÅÅÅ det är så skönt!!!
inte längre uppboka dagligen utan kommer och går som man vill,, tittar lite här tittar lite där,, följer upp det man vill,, skiter i resten.. jaja visste e det en liten saknad ibland,, att få göra någon skillnad å va i full gång med innebandy tränandet.. men efter den tid jag lagt ner tidigare så känner ja själv att jag förtjänar ledigheten,, ingen press bara ro.. en helg görs det som passar mig bäst in,, inga måsten bara vara ,, vara där å det man vill
en underbar känsla,,, men en ksontig sådant,, vet det låter märkligt,, låter som om innebandyn bara varit till besvär,, tvärtom!!! men ,,, nu känns det helt rätt att bara vara med på ett litet hörn och försöka göa så gott man kan i nya områden,,
den idiella verksamheten har blivit idiell utan mig,, å tror någon att man är saknad för den man e,, eller för att det saknas folk?? låter det vara osagt....
men som den tok man är,, så är man ändå i full gång och följer med vad som händer så gott man kan och så gott man vill,, å visst e det härligt att säsongen är igång igen!!
nu e ju även min det,, har varit lite flitig med kollegan in å kollat runt lite på dom när dom spelar flickorna,, ha även hunnit köra vårt första pass ,, körde en hel helg för ett tag sedan,, sanrt tid för nästa vända,, kul som fasen,, att gör något helt nytt å i lagom dos..
tja en liten blinkning in,, kommer att bli utlagd av saker skrivna under tiden det varit tyst,,, men en liten bit i taget
väl mött å må bästa man vinna!! lag kanske det ska va
en fis i rymden
Vänner finns dom....
funderade lite på förnyelse...
första tanken jag hade var att jag skulle lägga in det jag skrev tidigare här från den förra,,men det kändes lite förlegat,,även fast många tankar går igen..
så kan det nog vara bra att lämna dom där hän..vi får se..allid kul med tillbaka blickar med ifs.
Men... nog lätta att bli kvar i gamla funderingar samtidigt som man mår ganska bra av det... att gå igenom det som man tyckt tidiagare elelr för den delen känt.
Fast vad gäller det närmsta nu här så kommer det nog att hamna mestadels om det som är aktuellt nu,,radhuset som putsas upp för sommaren..tösen som börjar bli stor,,iaf större..och en jädra massa innebandy..
eller så blir allt en salig blandning av allt bara,,för mina tanakr och skuma funderingar behöver sitt utlopp också..
så,,det kommer mera....men inte ikväll.... för just ikväll mår jag lite för bra för skrivandets konst
Börja om från början....
asså den förra sket ju sig,,i form av att inloggningen inte längre finns kvar i denna personens register..totalt bortglömt!!
Riktigt nöjd över det faktiskt.. samtidigt som jag bytte mail osv,,,så,,tja,,så det kan bli..
Men jag har nu då startat en ny, som kommer att hamna här ..
text och funderingar kommer inom snart.. ska väl få ordning på de med.
